Uppdatering om livet just nu!

Nu har det varit aldeles så där fruktansvärt länge sedan jag kom mig för att skriva. Ibland är det som det som det som får en att må bra är det sista man tar sig för. Efter jag kom tillbaka från Sverige (japp har hunnit med det!!!), så har det varit full fart med mellan grabben Benjamins skolstart. Dessutom har Colin bestämt sig för att sluta vara bäbis och blivit en liten kille. Gisses vad han far fram! Ingen rast och ingen ro! Tja, inte för att jag någonsin trodde att tre barn skulle innebära det. Ja må vara blond, men...

Sen så är det projekt på gång! Ska ta hjälpa till med Waitahanui Lodge (stället vi arrenderade) under sommaren. Mycket jobb, men det ska bli härligt att få bo nere vid sjön ett tag. Mer om detta vid ett annat tillfälle. Det här ska ju bara bli en liten uppdatering, så jag kommer igång igen!!!

Nu är vintern här, tja eller i alla fall så mycket vinter som det blir. Snön ser vi på avstånd, och visst kan man lukta sig till den när man kliver ut genom dörren på morgonen. Några flingor faller det aldrig framför fönstret, och som bäst blir det lite frost på marken innan solen har gjort sitt. Det känns i alla fall lite som vinter. Med den kära nord i hjärtat så känner man sig så där extra lite lyckligare just nu. Det nya hemmet känns ännu mer som hemma, och det bästa är att dagarna inte blir kortare och det knappast blir slask och grått. Här härskar solen och som värst blir det några dagar regn och sen så kommer det klara blåa tillbaka. Härligt!!!

Skidåkning kan vi också hoppas på. Vulkanerna har härliga långa backar och när det är som bäst är det norrländsk Påsk väder med klar himel och gnistrande vit snö. Vi bor på en förundrands värt vacker plats i världen. Det är lycka det!

Lycka är när man får vara i lekparken. Inte äns smuts och löv får stå ivägen för lek och skoj.

Körkort

Då hade jag då äntligen tagit körkort. 35 år gammal och jag har tagit körkort. Bättre sent än aldrig och visst har jag haft nagra år på mig.

Gämförman med här där dom börjar köra när dom är 15år och sen kan ha körkort vid 16 så har man ju varit visa på staden i många år. Ja, det är du som går överallt tilltalar dom mig ofta när jag stiftar någon ny bekanskap. Gämför man med farmor min som var 55 när hon väl började köra så har man ju gjort det ganska så speedy. Allt i relation till annat.

Visst spar bilen en massa tid, och nu när jag har tre barn som ska skjutsas till både det ena och det andra, så är den ett måste i ett land där kommunala transport medel inte existerar utanför dom stora städerna. Utan att mamma kör bil kommer man inte till Lördags rugby matchen eller musik lektionerna. Det dröjer nog ett tag innan vi åker på längre färder bara barnen och jag, men just nu så känns det fint att kunna ta hunden till rastparken utan att vara färdig promenerad när man kommer dit, och att slippa balansera hem maten från affären på barnvagnen. Vardags livet kommer sannerligen aldrig mer att bli sig likt.

Har precis kommit tillbaka från Nya Zeelands östkust där vi njutit utav en härlig lillsemester. Är så avslappnad att jag inte riktigt kan få fingrarna att knappa över tangentbordet.... det ar tur att så mycket kan sägas i bilder.

Fiske

Det mesta i det här huset handlar om fiske. Ända sedan vi tog över Waitahanui Lodge for runt 6 år sedan har Dave pysslat med flugor, spön också själva Öringarna förstås. Till saken hör ju att Nya Zeeland (och Taupo speciellt) är ett utav världens bästa ställen att fånga rengnbåge och browns. Dave har haft förmånen att jobba som guide även efter vi lämnat våran lodge och den här fisken fångade hans kund från Poronui Ranch. Vackrare än så blir inte en brown. Kan tyckas att det är konstigt att jag tränger mig in på detta annars så speciellt manliga revir och faktiskt glädjs åt en sån fin fisk. Tror att jag blivit lite miljöskadad genom åren och behöver en rejäl dos utav Desperate Housewifes och lite shopping!

Iron Man

Har inte bestämt mig för om jag tycker att dom som deltar i ett Triatlon är fantastika eller om to är helt skvatt galna. Att springa en hel mara efter att först simmat 3,8km och sen cyklat 18mil. Själv hade jag stupat redan på start snöret eftersom dom simmar i sjön. Inga 25meters längder där inte. Ingen stans att stanna och andas lite.....

Nya Zeelands egen Cameron Brown vann i år igen! 8 timmar och 26 minuter (hade han en jetmotor i baken) och såg inte ens trött ut. Crazy!

Nya bilen!

Det har varit lite dåligt med skrivandet på ett tag. Jag har nu äntligen börjat köra bil! Tog mig bara 35år att komma hit.... Varför det tagit så lång tid, tja det har liksom aldrig blivit av. Så varför nu Tja, med tre ungar som ska på efter skol verksamheter, lek grupper och vill träffa vänner. Hinner helt enkelt inte med att knalla runt över allt längre. Hoppas på att kunna köra upp innan pappa åker tillbaka. Det är ju åter igen han som är min trogna (och stund tals lite nervösa) körlärare. Håll tummarna!!!!

Morfar

Lycka är att ha Morfar här!

Rugby

Idag så var det rugby match mellan Chiefs (Vårt lag) och Hurricanes ett annat NZ lag. Dom spelar i en liga med lag från Australien och Syd Afrika som kallas Super 14. Här är rugby national sporten över alla andra, så när det är chans att se All Blacks (dom som spelar i nationella laget) spela så går vi man ur huse. Vår lilla stad får inte ofta chansen eftersom Chiefs har hemma plan i Hamilton och bara ibland så ger dom sig ut i provinsen. De krafter som är i rörelse när dom gör en scrum eller tacklar en motståndare kan bara gämföras med ishockeyns snabbhet och spelteknik. Två helt olika sporter, men med samma tuffa jargong.

Som pojke här (och jag har ju tre) så spelas det rugby från tidig ålder. Liam han började vid fem. Varje lördags morgon ger vi oss ut och ser knattarna lira. Allt eftersom killarna växer, ju tuffare blir matcherna. Med pappa som coach så är det bara för Liam att lira. I slutet utav förra säsongen började han fa häng pa det och gjorde flera tries! Då fick vi vara stolta!

Tillbaka till den här matchen och resten sägs nog bäst i bilder....

The weather

Idag är det en sådan där het dag da man inte törs släppa ut barnen förren efter fem på eftermiddagen, och då ar det för svalka ner dom i sprinklern. Vi har ju inget ozonlager att skryta om, så bränn tiden är mindre än 10 minuter under hetaste tiden på dagen. Tittar man på nyhterna sa ser det ut som det vore bästa svensksommaren med 25 grader i skuggan. Lägger man dock till hur varm solen är så närmar det sig säkert 35-40!!! Det ar skillnad fran när man låg och pressade på Böda strand och försökte maximera soltimmarna under dom futtiga veckor man hade ledigt. Nu är jag känd för att alltid sitta i skuggan....

Lite anleding till att fira har det också varit idag. Benjamin hade första dagen i förskolan för året, sa lite mer lugn och ro för oss andra. Han är ju så där härligt fyra och ett halft! Liam och jag slog till med fika pa vårt favorit cafe.

Jätte tack till Gredenmans som visade mig vägen till svenskans tre extra bokstäver. Nu äntligen kan orden flyta fritt från tanke till tangentbord.

'Thunder on the Great Lake'

Lake Taupo

Idag har det varit jetbats tavling pa Lake Taupo. Heikoptrar som nastan lag lika lagt i vattnet som racerbatarna sjalva for att ta action flyllda bilder. Min aldsta grabb Liam tyckte att det har var den basta dagen hittils utav skollovet och han har fatt varit med om allt fran jordbavningar nar vi var pa ostkusten, djurpark, fiskat med pappa, medeltids festival och langa dagar pa stranden. Det har slog tydligen allt! Tror kanske att han tankte sig in i pilotens sits i vattenstanket precis bakom batarna. Han fick ju sjalv vara i helikopter for forsta gangen for nagra veckor sedan. Maste vara bra haftigt att fa vara barn just nu. Undrar sa smatt vart hans generation kommer att uppleva nar dom ar i min alder.Han borjade skolan redan vid fem, fangade sin forsta fisk pa fluga for ett ar sedan och har inga problem med att surfa runt pa datorn. Som sju aring mer foreskommen i internets varld an min man. Vad kommer grabbar och tjejer som han uppfinna under aren som kommer?Nar jag var liten sa var 'bild telefon' nagot som Hedvig och Helge hade i sin husvagn. Nu pratar pappa och jag pa Skype flera ganger i veckan. Precis som batarna pa sjon sa gar allt fort, fort, fort!

Barnen

Ibland undrar man hur man klarade av att fa till nagot sa fint.

Forsta gangen

Kia-Ora

Har alltid varit duktig pa att skriva dagbok. Gissar att det har ar lite samma sak, fast kanske inte lika privat. Funderade pa om jag skulle anvanda svenskan eller engelskan och kom fram till att mina tankar fortfarande surrar pa modersmalet fast engelskan ar det jag anvander i det dagliga livet. Min familj pratar engelska, det mesta jag laser ar pa engelska och varlden runt omkring mig ar engelsk. Jag bor ju pa Nya Zeeland, sa som nagon overraskning kommer det ju inte att det ar det sprak jag anvander mest. Nu nar jag fick valja, ja da var valet inte svart. Nagra prickar over a, a och o kan jag dock inte fa till. Tror att det finns nagot satt, men efter snart tio ar har jag inte kommit pa det....

Det ar mycket annat jag inte kommit pa an heller. Gissar att man alltid kanner sig 'ny' i ett land dar man inte ar fodd. 'Hemma' ar och forblir gamla trygga Svedala. Fast jag har pa kann att allt har andrats. Ar nastan lite radd for att aka hem pa besok, kanske ar det inte alls som jag drommer och langtar till langre. Hus rivs och nya byggs upp, kompisar blir aldre (aven fast jag ar busig tonaring fortfarande-atminstone pa insidan) och det Sverige som jag lamnade sa 1997 ar nog inte det Sverige som lever inom mig. Mycket har ju ocksa hant mig sen jag flyttade. Man, tre barn, villa och hund. Kanske det hade varit lika om jag stannat? Hur jag lever skiljer sig dock mycket fran den vag jag troligtvis valt om jag inte flyttat hit. Jag har oftat fatt fragan om jag kanner mig svensk eller nya zeelandsk. Svaret maste nog bli att jag kanner mig som Sofia (jag alltsa), med rotterna i Sverige och livet jag lever har som den verklighet jag brottas med. Vore inte den jag ar om jag inte fatt mojligheten att uppleva bade och.

Maste tacka Anna-Sara Torgnysdotter, utan dig hade jag aldrig kommit pa att borja skriva. Har med noje last dina bloggs. Hur var mitt forsta forsok? Maste saga att det var ett rent noje att fa skriva av mig lite innan det ar dags att ga tillbaka till snoriga nasor och blojbyten.

Tjillevippen!